Jag kan knappt förstå att nästa vecka är det dags. Då skall vi tävla. Det känns som det var hur länge sen som helst som jag anmälde oss till klubbmästerskapen.

”En kul grej”, tänkte jag. ”Hur svårt kan det va´?”

Det kan så klart bli hur svårt som helst och också hur enkelt som helst. Det beror på vart man lägger ribban. Ja, jag kommer inte lägga den speciellt högt. Inga Mondo Duplantis höjder här inte. Just nu känns det mer som att nivån ligger på – ”ta mig igenom utan att vi blir diskade och försöka ha roligt på vägen” nivå.

Lite kul är det att vara helt nybörjare igen, samtidigt oerhört frustrerande. Det där med att inte ha koll, det gillar jag inte. Min paradgren är att preppa, vara förberedd till tänderna och ha listor på allt. Här sitter jag, en vecka innan och känner mig naken som inte har en lista. Så, jag har frågat stallkompisarna som är ute och härjar på tävlingar om de har en lista jag skulle kunna få. Listor är liksom livet när man känner sig osäker.

Roligt, vi måste ha roligt!

Hoppas Rolle tycker det är kul med tävling. Jag har ingen aning om hur han ställer sig till att springa runt och visa upp sig. Det där med att det kommer finnas publik känns ju både spännande, pirrigt och alldeles, alldeles fruktansvärt.

Roligt, vi ska ha roligt! Det kommer bli så kul… hoppas jag 🙂