Om exakt två veckor är det dags för Merkurs Klubbmästersskap ute på Säve, Hisingen. Då skall jag tävla för absolut första gången. Har varit på en handfull tävlingar och suttit som domarsekreterare och sekretariatassistent. Men, tävla… aldrig. Och det skall jag nu och det skall bli roligt, spännande och lite skrämmande.

Hrollur är van, han har tävlat en hel del skulle jag tro, han är ju ändå 15 år. Och jag har sett honom på tävling, vilket är lite kul. Jag såg honom och tänkte ”söt häst”.

När man tävlar med islandshäst, så gör man det på en ovalbana – antingen en utomhus som ser ut som en mini-travbana, eller en inomhus där man springer längs med väggarna i ett ridhus som på en oval. Där bedöms man som ekipage utifrån bland annat form och takt. Det är mycket som domarna tittar på och man får poäng från 0 – 10.

Vad är då ”normalt” att få?

Det beror lite på hur duktig hästen är och hur bra jag är som ryttare att plocka fram allt det där braiga. Hrollur har kommit upp i 6:or, det har jag sett i gamla resultatlistor. Så höga poäng lär vi inte vi få på i vår premiär. Har vi tur kanske vi kan nå upp till 4:or. Men, ska jag vara ärlig så är jag nöjd med vilket resultat som helst – bara vi får ett, dvs jag vill inte bli diskad på grund av att jag rider fel.

Nu kanske du undrar – men varför tävla? Och speciellt om du vet att ni inte kommer få så bra poäng?

Jo, för att det ger en fingervisning om vart vi är på väg. Att få en islandshäst att gå korrekt är ingen bestraffning eller cirkusnummer. Jag brukar förklara det som att vi människor tränar på gym, promenerar och har koll på vår hållning för att vi mår bäst av att inte gå kutryggiga, ha svaga armmuskler och dåligt flås. Det är samma med hästar. De behöver egentligen springa i kuperad terräng på stora öppna vidder för att må som bäst. Så, för att hjälpa hästen tränar man den att ha rätt hållning, man tränar upp kondition och styrka.

Det är det ”paketet” som bedöms av domarna. Så, därför vill jag tävla – för att kunna se att vi blir bättre och bättre. Och för att det är en kul grej – man träffar folk och hästarna brukar pigga på sig då de känner att det är något speciellt på G. Så det är även lagbyggande aktivitet för mig och Hrollur. Vi kommer lära känna varandra ännu mer efter att ha tagit oss igenom de där programmen om två veckor.

Idag blev det ett träningspass som bestod av en skrittrunda på grusvägar som uppvärmning och sedan jobbade vi på tölten i paddocken. Dels att hålla rätt takt, rätt form och göra övergångar – dvs sätta igång från skritt och sedan gå från tölt till skritt.

Hrollur älskar skogen. Men mest älskar han skogen när han får mumsa blåbärsris.