Det var en helt vanlig onsdag och när jag kom till min lektion på ridskolan stod det på tavlan att jag skulle rida en häst vars namn jag inte ens kunde gissa hur det skulle uttalas – Hrollur.

”Man uttalar det Råttlur”, sa en av tjejerna som jobbat på Island.
”Det är han du skall ha”, sa ridläraren Margret.

Det hon menade var att det där var hästen för mig. Min häst.

Men vi ska ta det lite mer från början. För det kan vara bra att vet att jag så länge jag kan komma ihåg alltid har sagt – ”jag skall aaaaaaaldrig ha egen häst”. Precis så, med ett utdraget och betonat aldrig. Jag tror det började redan i tioårsåldern när jag hängde på LRK (Lidköpings Ridklubb). Då snattrades det mycket bland oss stallflickor om egna hästar. Jag visste att det aldrig skulle ske, för ekonomin där hemma skulle aldrig tillåta det.

Så det där med att aldrig ha egen häst växte så småningom till en sanning. När jag började rida igen i vuxen ålder hörde jag mig säga det igen – ”jag skall aldrig ha egen häst”. Men när jag för några år sedan kom till Stall Raudhetta, insåg jag att det där kanske inte riktigt var sant.

För då hade jag börjat prata med de som hade egen häst. Jag pratade med Margret (min ridlärare) och Lollo (Louise Löfgren). Men den största inspirationen blev Irma som köpte sin första i 70-års åldern. När jag pratade med henne kändes det så självklart – kan hon, kan jag! Så där vände det. Och efter att tillsammans med min man suttit och räknat och budgeterat, så visste jag att ekonomin skulle tillåta en häst. Sanningen blev en annan – jag skulle ha egen häst.

Det var då jag insåg att jag inte hade en aning – hur sjutton gör man när man köper häst? Titta på annonser var ju rätt lätt, men att läsa mellan raderna och förstå vad saker egentligen betydde – där var jag helt lost. För vilka frågor ska man ställa? Provrida, hur gör man? Det bara snurrade massa frågor i skallen och en lätt hopplöshet infann sig. Allt kändes väldigt komplicerat med det där att köpa häst..

Så, kom jag då till min ridlektion den där onsdagskvällen och fick höra att här fanns hästen med stort H – Hrollur. Ja, det kändes lite som att universum presenterade lösningen på ett silverfat.

Det var honom jag skulle ha – så klart!

Finaste Hrollur blev på det viset min i maj 2022. Älskade häst! Du finaste av finaste och snällaste av snällaste och envisaste av envisast!